Om jag vore svenskalärare då skulle jag låta mina elever skriva brev. För hand.
Jag skulle låta eleverna skriva brev till någon riktig människa de bryr sig om. Kanske en äldre släkting, nära eller långt bort.
För det är så utvecklande att formulera sina tankar med en penna i handen. Och det är så underbart att få brev tillbaka.
En vacker dag måste barnen kunna skriva läslig text för hand. Använda skriftspråket för att göra sig förstådda. Det tror jag i alla fall.
Det här brevet var från mitt treåriga barnbarn. Det innehöll två teckningar som sitter på vår kylskåpsdörr nu.
Det här skrev jag om på LinkedIn för några veckor sedan. Gensvaret blev enormt. Inlägget blev det närmaste ett viralt genomslag jag någonsin haft. Efter två veckor hade inlägget över 120, 000 visningar, nästan 1000 reaktioner, över 100 kommentarer och tre omdelningar. För mig är det all time high, i sociala medier.
I kommentarerna märktes hur ämnet engagerar människor. Många delade med sig av vetenskapen bakom tänkande och handskrivande. Många lärare berättade hur de själva jobbar med brevskrivning i sin undervisning. En person tipsade om ett intressant radioinslag om Selma Lagerlöf och alla brev hon fick från barn, ett inslag som jag såklart lyssnade på. Två personer i kommentarstråden bestämde sig för att börja brevväxla med varandra. Det gjorde mig särskilt glad.
Ifall du vill nå ut i sociala medier, tala gärna om sådant som engagerar dig! Som kommer ur hjärtat.
Att det sedan är kryddat med en hjärtevärmande adressering från en treåring till farfar och farmor, det skadar ju aldrig 🙂
Publicerat 20251121
